💛 Redan på färjan från Plymouth hördes musik med säckpipor när vi närmade oss Roscoff i Bretagne. Vi var snart på keltisk mark, där det bretonska språket – brezhoneg – fortfarande är en del av kulturen.

Och vilket första möte det blev. Roscoff med sina ljusa stenhus, havet och framför allt det speciella ljuset. En ljusblå himmel och ett hav som tycktes skifta färg med ljuset. Det är något med ljuset här som är svårt att beskriva – klart, mjukt och nästan skimrande.

Restauranger, ostronbarer, crêperier och caféer finns överallt. På ett crêperie längs huvudgatan provade jag en bretonsk galette, den tunna pannkakan av bovete, tillsammans med ett glas bretonsk cider.

Här fick jag också lära mig att Roscoff är känt för sin rosa lök, oignon de Roscoff. Den årliga lökfestivalen hade nyligen ägt rum och på flera hus hängde fortfarande knippen av de rosa lökarna. En charmig detalj som satte sin prägel på staden.

Skillnaden mellan ebb och flod är stor. Båten till Île-de-Batz kan vid lågvatten inte lägga till inne i hamnen och då får man gå långt ut på en smal brygga för att komma ombord. Jag tog en tur ut och fick se Roscoff från havet – och dessutom en vacker vit häger.

Några mil från Roscoff ligger Morlaix, där jag hamnade mitt i den härliga lördagsmarknaden. Ostron, hummer och räkor, frukt och grönsaker och en otrolig mängd goda ostar. Jag fick lust att köpa med mig allt, men det är inte så lätt när man är på resa. Det fick bli en grand café crème i stället.

I Carantec stannade jag vid en liten ostronbar intill en kritvit sandstrand. Några ostron och ett glas Chablis med havet framför mig – svårt att tänka sig ett bättre litet guldkorn en vacker sensommardag i Bretagne.

Och så Santec och Plage du Dossen – en av de vackraste stränder jag har besökt. Här är ljuset nästan magiskt. Himlen speglar sig i det blanka vattnet medan våg efter våg rullar in från havet. Himmel, hav och strand tycks nästan flyta samman.

Det är ljuset jag tar med mig hem.