💛 När sommaren har klingat av och sommargästerna har lämnat kusten förvandlas de små fiskelägena i Bohuslän till små paradis.

Det ligger regn i luften och blåser ganska friskt, men ändå är det många som, precis som jag, har gett sig ut för en promenad längs havet.

Måsarnas skrik blandas med ljudet från vågorna och luften doftar salt.

Vädret spelar egentligen ingen roll. Här känner jag mig fri och lycklig. Livet känns enklare så nära naturen.

Havets bränningar slår oavbrutet mot klipporna. På tryggt avstånd är det ett av naturens egna skådespel och jag kan aldrig se mig mätt.

Överallt syns tecken på att hösten är på väg. Nyponen har blivit vackert röda och slånbären blå. De väntar bara på den första frostnatten för att bli lite sötare. Vildapelns vita blommor har förvandlats till små röda äpplen. Så vackra!

Här går det nästan inte att komma närmare naturen. Jag känner den i varje vindpust, i havet och i höstens färger.

Jag har alltid tyckt om typiska sommarorter allra mest när sommaren är över. När uteserveringarna har stängt, båtarna blivit färre och trängseln försvunnit visar de en annan sida. De blir på något sätt naknare och mer äkta.

Kanske är det just därför jag tycker så mycket om att besöka kustsamhällen i Bohuslän den här tiden på året. Här finns inget som distraherar. Bara havet, vinden, klipporna och de små husen som klättrar längs bergen.

Här känner jag mig som en del av naturen.