💛 Key West har alltid lockat mig. Det är svårt att säga exakt vad som har väckt min nyfikenhet. Kanske Ernest Hemingway, närheten till Kuba eller den långa smala vägen över öarna som leder hela vägen hit.

Nu blev det äntligen av. Det är något alldeles särskilt med att komma till en plats man länge har drömt om.

Key West ligger faktiskt närmare Kuba än Miami och det märks att Karibien är nära. Här finns en annan känsla, ett annat ljus och en atmosfär som skiljer sig från resten av Florida.

Med en härlig känsla ger jag mig ut för att upptäcka staden. Jag är lycklig bara över att vara här. Key West är inte stort och det mesta går att upptäcka till fots – precis så som jag tycker bäst om att lära känna en plats.

I unga år var Ernest Hemingway en av mina stora favoritförfattare. Ingen kunde fängsla mig som han. Nu fick jag äntligen besöka huset där han bodde och se rummet där han skrev. På något sätt kändes platsen nästan magisk.

Och katterna finns förstås där. Många av dem är polydaktyla och har extra tår – ett särdrag som har blivit nästan lika förknippat med Hemingway House som författaren själv.

Hemingway var också en flitig gäst på Sloppy Joe’s.

Den bar han besökte låg ursprungligen i den byggnad där Captain Tony’s Saloon finns i dag. Att få gå i Hemingways fotspår var något alldeles särskilt för mig.

Sällan har jag träffat så vänliga människor. När jag satt ensam vid ett bord och åt kom en ung kvinna fram. Hon slog sig ner hos mig och vi pratade en stund. Ett par i min egen ålder frågade om de fick följa mig tillbaka till hotellet så att jag skulle slippa gå ensam. Små möten, men sådana som stannar kvar.

En sång som jag hörde ofta var Jimmy Buffetts Woman Goin’ Crazy on Caroline Street. Den handlar om en gata här i Key West och fastnade direkt. Än i dag väcker den minnen från dagarna där.

Och så alla tuppar, hönor och kycklingar som strövade fritt omkring på gatorna. De dök upp lite överallt, till och med på uteserveringarna.

Annorlunda, oväntat och väldigt charmigt.

På kvällen, när solen började sjunka, sökte sig många mot Mallory Square och jag följde med. Skepp syntes långt ute på havet medan solen sakta försvann ner mot horisonten. Alltid lika stämningsfullt. Nästan andäktigt.

Jag lämnade Key West med en känsla av lycka. Ännu en plats jag länge hade drömt om att få uppleva – och ännu en dröm som blivit verklighet.

Ibland räcker det att bara få vara där.