Bakom varje krök väntar något nytt

💛 Utah är en underskattad del av USA.

Här är så otroligt vackert, inte minst i september på grund av en perfekt kombination av sprakande höstfärger, behagligt klimat och ett mjukare ljus som framhäver delstatens dramatiska natur. Förra året tillbringade jag några veckor här och fick äntligen besöka flera av de platser jag länge hade drömt om.

Det är något fascinerande med salta sjöar, och Great Salt Lake är verkligen speciell. På Antelope Island finns en stor hjord bison, och det känns tryggt att ha bilen i närheten när de kommer lite väl nära.

Vid Bridger Bay hade jag tänkt bada. Men väl ute i vattnet blev jag omgiven av små brine shrimp och mängder av larver och puppor från brine flies. Badlusten försvann ganska snabbt och det fick räcka med att doppa fötterna. Inte riktigt det bad jag hade föreställt mig!

I en helt annan del av Utah ligger Arches och Canyonlands National Park och däremellan Dead Horse Point State Park. Landskapet är nästan svårt att ta in. I Arches har naturen skapat de mest fantastiska valv och formationer i den röda sandstenen.

Canyonlands är något helt annat – en enorm och karg vildmark formad av Green River och Coloradofloden.

Från Dead Horse Point öppnar sig milsvida vyer över landskapet. En plats där jag gärna hade stannat hur länge som helst och bara tittat.

En gammal dröm var att få se Monument Valley på gränsen mellan Utah och Arizona.

Landskapet känns märkligt bekant redan första gången man kommer dit. Här har otaliga filmer spelats in och de väldiga röda klippformationerna reser sig ur det öppna landskapet precis som man föreställt sig.

Och så Zion. 

Om det finns ett paradis tror jag nästan att det påminner om Zion National Park.

Röda sandstensklippor, djupa raviner och en oväntad blandning av öken och frodig grönska och så här års när färgerna på löven startar ett fyrverkeri av fantastiska höstfärger.

Vattnet gör landskapet levande och kontrasten mellan det röda berget och allt det gröna är fantastisk. Otroligt vackert!

Resan bjöd på ännu ett landskap som jag aldrig tidigare sett något liknande – Bryce Canyon.

Här står tusentals märkliga klippspiror, så kallade hoodoos, tätt tillsammans. Färgerna och formationerna förändras med ljuset och utsikten är nästan overklig.

När jag tänker tillbaka på Utah är det framför allt känslan av förundran som stannar kvar.

Hur kan naturen skapa så många helt olika landskap på en och samma plats? Röda klippor, djupa raviner, märkliga formationer, öken och sprakande höstfärger – och bakom nästa krök väntar ännu en vy som nästan tar andan ur en.

Jag trodde att jag visste hur vackert Utah skulle vara. Det gjorde jag inte.

Lämna en kommentar